Kemiska och fysikaliska parametrar - BWT Best Water Technology 

Vattens kemiska och fysikaliska parametrar

Alkalinitet

Alkalinitet är ett mått på vattnets buffrande förmåga och har tillsammans med pH och hårdhet betydelse för vattnets metallangripande egenskaper. Ju högre alkalinitet desto mindre benäget blir vattnet att angripa metall. Halten bör överstiga 60 mg/l HCO3 för att korrosion på ledningar ska undvikas.

 

Förhöjd halt av ammonium kan tyda på föroreningar från avlopp eller liknande, men förhöjda halter förekommer också naturligt i områden med mycket järn eller humus. Ammoniumhalten bör inte överstiga 0,5 mg/l då detta innebär risk för nitritbildning. Halt över 1,5 mg/l kan orsaka lukt och kraftig nitritbildning. (Höga halter nitrit kan medföra hälsorisker, läs mer under rubriken ”nitrit”).

 

Arsenik
Arsenik i vattnet kan förekomma naturligt i bergsborrade brunnar, men kan också indikera påverkan från föroreningskälla. Arsenikhalten bör inte överstiga 0,01 mg/l. Är arsenikhalten förhöjd bör vattnet inte användas till dryck- eller livsmedelshantering då långvarit intag kan ge kroniska hälsoeffekter.

 

Bly
Överstiger blyhalten 0,01 mg/l bör vattnet inte användas till dryck- och livsmedelshantering då detta medför risk för kroniska hälsoeffekter, speciellt hos små barn. Orsaken till höga halter är ofta korrosion av blyhaltiga material i äldre fastighetsinstallationer,men anledningen kan också vara föroreningar från industri, deponi eller liknande.

 

Fluorid
Fluoridhalter mellan 0,8 – 4,0 mg/l anses ha kariesförebyggande effekt. Ligger halten mellan 1,3 –1,5 bör den inte ges i större omfattning till barn under 1/2 års ålder då risk för missfärgning av tandemalj föreligger. Är halten1,6–4,0 bör vattnet endast i begränsad omfattning ges till barn under 1 1/2 års ålder. Ett vatten med halten 4,1–5,9 bör endast i begränsad omfattning ges till barn under 7 år och endast vid enstaka tillfällen till barn under 1 1/2 år. Vatten med fluoridhalt överstigande 6 mg/l är otjänligt för matlagning och dryck eftersom risk finns för osteofluoros (fluorinlagring i benvävnad). Fluorid har så gott som uteslutande geologiskt ursprung.

 

Fosfat
Höga fosfathalter kan tyda på föroreningar från avlopp eller gödsling, men kan också ha naturligt geologiskt ursprung. Fosfathalten bör inte överstiga 0,6 mg/l.
Färg Färgat vatten innebär i sig ingen hälsorisk men ger ett mindre tilltalande utseende. Färgen orsakas vanligen av multnande växtdelar, humusämnen, eller av järnförekomst. Färgtalet bör helst vara under 30.

 

Järn
Järn fnns ofta i grundvatten och kan ge upphov till utfällningar, missfärgningar och smak. Järnhalten bör vara under 0,50 mg/l men problem kan uppstå både vid lägre eller först vid högre halter. Förekomst av järn medför normalt ingen  hälsorisk, men risk finns för missfärgning av tvätt och sanitetsporslin, samt slambildning, igensättning av ledningar och dålig lukt.

 

Kalcium
Halten bör inte överstiga 100 mg/l. Om halten kan hållas mellan 20 och 60 mg/l minskar korrosionsrisken i vattenanläggningen. I tabellen nederst på sidan återfinns Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning.

 

Kalium
Vattnets kaliumhalt bör inte överstiga 12 mg/l. Hög kaliumhalt indikerar påverkan från förorening som t.ex. konstgödsel, men kan också ha ett naturligt geologiskt ursprung. Kemisk syreförbrukning (COD–Mn) Detta är ett mått på vattnets halt av organiska ämnen, vilka oftast utgörs av multnande växtdelar (humus). Dessa ämnen kan ge färg, lukt och smak. Hög halt kan tyda på att brunnen påverkas av ytligt markvatten eller föroreningar. Halten bör vara mindre än 8 mg/l. Bakterietillväxt gynnas om halten av COD-Mn är hög.

 

Klorid
Kloridhalten bör inte överstiga 100 mg/l eftersom korrosionsangrepp i vattenanläggningen då kan öka. Halter över 300 mg/l kan även ge smakproblem. Höga kloridhalter orsakas av saltpåverkat grundvatten.

 

Konduktivitet
Konduktivitet är ett mått på vattnets elektriska ledningsförmåga och stiger med ökad salthalt. Värden över 70 mS/m kan indikera höga kloridvärden.

 

Koppar
Förhöjda halter förekommer generellt som ett resultat av korrosion på kopparledningar, ofta i samband med lågt pH. Kopparhalten bör inte överstiga 0,20 mg/l efter ordentlig spolning. Koppar kan orsaka gröna utfällningar i sanitetsporslin och ibland grönfärgning av hår. Halt över 2,0 mg/l kan ha hälsovådliga effekter för barn (diarré) och anses därför otjänligt. För att undvika vatten som innehåller mycket koppar är det viktigt att spola ur det vatten som varit stillastående i ledningarna.

 

Lukt
Ett vattens lukt har ofta naturliga orsaker, t.ex. påverkan från jord, mossa, lera eller sjövatten. Järnförekomst kan ge upphov till lukt som vid höga halter är direkt motbjudande (lukten brukar liknas vid den från rotfrukter eller stall). Ett vanligt problem är förekomst av svavelväte, detta resulterar i en lukt liknande den från ruttna ägg. Om lukten tydligt indikerar påverkan från främmande ämnen eller är mycket starkt motbjudande bör vattnet inte användas som dricksvatten.

 

Magnesium
Halten bör inte överstiga 30 mg/l då detta kan leda till smakförändringar i vattnet.

Mangan
Mangan finns ofta i grundvatten. Manganhalten bör helst vara lägre än 0,30 mg/l, överstigs detta värde finns det risk för utfällningar som när de lossnar missfärgar vattnet. Textilier kan då skadas vid tvätt.

 

Natrium
Halten bör inte överstiga 100 mg/l. Detta indikerar saltpåverkat grundvattnet. Hög natriumhalt kan även orsakas då avhärdning sker genom jonbyte med
natrium. Är halten över 200 mg/l finns det risk för smakförändringar i vattnet.

 

Nitrat
Hög nitrathalt indikerar påverkan från avlopp, gödsling eller andra föroreningskällor. Halten bör inte överstiga 20 mg/l. Vid halt över 50 mg/l kan vattnet vara hälsovådligt för barn p.g.a. risk för försämrad syreupptagning
i blodet (methemoglobinemi) och anses därför otjänligt för matlagning och dryck.

 

Nitrit
Halten bör ligga under 0,1 mg/l. Nitrithalt däröver kan tyda på förorening från avlopp eller liknande men kan också bildas naturligt i framför allt djupborrade brunnnar. Den bör i dessa fall inte ges till barn under ett års ålder p.g.a. risk för försämrad syreupptagning i blodet (methemoglobinemi). Vatten med nitrithalt över 0,5 mg/l anses otjänligt och bör inte användas till dryck eller livsmedelshantering av någon.

 

pH
pH-värdet visar balansen mellan vattnets sura och alkaliska beståndsdelar. pH-värdet bör ligga inom intervallet 6,5–9,0. Ett pH-värdet under 6,5 kan medföra
risk för korrosionsskador på rörledningar av metall. Har man vatten med lågt pH är det viktigt att spola ur ledningarna på morgonen, då ledningssystemets
metaller kan ha lösts ut i vattnet. Överstiger vattnets pH-värde 10,5 ska det inte användas varken som dricks- eller bruksvatten, då det innebär risk för skador
på ögon och slemhinnor.

 

Radon
Radon är en radioaktiv ädelgas som bildas när radium sönderfaller. Radon tillförs grundvatten från berggrunden vilket gör att bergborrade brunnar generellt har högre halter än grävda brunnar. Vid halter över 1000 Bq/l anses vattnet
otjänligt och vattnet bör då inte användas vare sig till dryck eller livsmedelshantering p.g.a. en ökad risk för hälsoeffekter. Radon från vatten kan tillsammans med radon från mark och byggnadsmaterial ge höga halter i bostadsluften. Risken för hälsoeffekter är störst vid inandning av radonhaltig
luft, t.ex. vid duschning.

 

Sulfat
Sulfathalten bör inte överstiga 100 mg/l eftersom risken för korrosionsangrepp då ökar. Halt över 250 mg/l kan ge smakförändringar samt övergående diarré hos känsliga barn.

 

Totalhårdhet (kalcium och magnesium)
Totalhårdheten anger mängden kalcium- och magnesiumjoner i vattnet. Vatten med låga värden kallas mjuka och vatten med höga värden sägs vara hårda (se tabell nederst på sidan). Vatten bör inte ha en totalhårdhet över 15 ºdH eftersom det innebär risk för utfällningar i ledningar och kärl, särskilt vid
uppvärmning av vattnet, medför även risk för skador på textilier och tvätt.

 

Turbiditet (grumlighet)
Turbiditet är ett mått på vattnets grumlighet. Grumlighet kan utgöras av synliga partiklar eller opalescens, d.v.s. mycket små partiklar som ger vattnet en viss
”mjölkighet”. Är vattnet mycket grumligt bör orsaken utredas. Oftast beror grumligheten på järnföreningar eller leror. Turbiditet indikerar påverkan från ytligt vatten och kan tyda på att brunnen är otät. Onormalt ökad turbiditet innebär
större risk för vattenburen smitta och mikrobiologisk tillväxt. Värdet bör inte vara 3 FNU eller högre.

 

Uran
Uran kan förekomma naturligt i dricksvattnet. Halten
bör inte överstiga 0,030 mg/l då ämnet kan påverka
njurfunktionen. Är uranhalten i vattnet förhöjd bör det